Världshistoriens absolut sjukaste reaktion

Igår hände det någon vidunderligt. Något så ofattbart att jag inte ens den klassiska nypa-sig-själv-i-armen taktiken fungerade för att förstå om det var sant. Jag har dragit mig i håret så att jag lyfte, jag petade mig i ögat med en gaffel och jag slet bort mitt stjärthår tills blodet forsade bara för att få veta om det verkligen hände.

Men jag är fortfarande skeptisk.

Vad som hände var att jag kom hem från träningen, hungrig och trött. Hade skyndat mig hem för att kunna få titta på efterlängtad världsfotboll i och med att Champions League slutspelet nu har börjat. Jag har haft otrolig abstinens för i år känns det verkligen som om att det är Manchester Uniteds år.

Nu visades Manchester Uniteds match visserligen inte på TV6 (som jag har) utan på Viasat Sport 1 (som jag får nästa vecka). Men jag vill ändå titta på blivande motståndare, så jag slog på TV6 i all hast och andra halvlek mellan Arsenal-Milan skulle börja.

Fem minuter hade gått av andra halvlek så ropar Sara från datorn "Sätt på trean, fort!".

"Öh, nej?" svarar jag, lagom spydigt.
"Men jo skynda fort!" skriker hon nästan maniskt.

Jag knäpper över till trean i all hast för att se vad som är så oerhört viktigt. Vad får jag syn på? Jo, en Tyra Banks med en alldeles för stor panna som sig bör, kritiserade en tjej för att hon "Inte riktigt verkar vilja detta". Två sekunder senare och jag har bytt tillbaka till fotbollen.

"MÄH! Hallå!? Vafan gör du? Byt tillbaka!!" vrålgapar Sara och flyger upp ur stolen.
"Hahahaha nej! Tror du verkligen det?"
"Ååhhhsssschh!" tjuter Sara och ger mig blicken - den dödsdömda blicken. Hon ställer sig upp och går (och då menar jag stampar) iväg mot sovrummet. Slår igen dörren så hårt att om mitt liv vore en tecknad film, så skulle väggarna och taket ramla isär och enbart dörren stå kvar.

Det var helt jäkla sinnesjukt. Har svårt att finna ord för detta abnorma beteende. Fotboll på TV, då vill hon se Top Model.

Könsrollerna är i alla fall tydliga.

(Du vet inte ett skit om könsroller och genusvetenskap bla blah buhu bla bla våra barn ska minsann ha könsneutrala kläder och pojken kan leka med dockor om han så vill det bla blah bla buhu buhu buhu)

Fuck you Elvis, fuck you!

Det är skillnad på att gå upp på morgonen och vara den som sover när ens partner kliver upp. När undertecknad vaknar för ytterligare en underbar dag i säljarnas lömska tecken så ser jag till att inte väcka min bättre (...?) hälft.

Eller jag försöker i alla fall. Jag vaknar upp, lägger mitt täcke om Sara så att hon har två täcken. Sovrumsfönstret står öppet under natten och för att hon inte ska förfrysa så får hon dubbla täcken.

Sen går jag in och tar ett tyst, snabbt bad och kanske tar en macka eller två. Sen säger jag hejdå till Sara med en puss, ställer hennes klocka, ger henne ett glas vatten och klär på mig och går.

Frid och fröjd, bara att somna om för henne...

På en av de få lediga dagar jag har numera så vill jag gärna sova. I och med handbollens schemläggning så existerar egentligen inte helg för mig. Och detta var en helg då jag ville sova, utan att vara så där äckligt bakfull som jag var förra helgen. "I felt like shit and I couldn't see straight". (En jävlig rolig lördag, egentligen borde jag skriva om hur fulla alla var och bröllopet vi/jag våldgästade men det finns vissa psykiska spärrar som hindrar mig. T.ex. mitt minne).

Anyway.

Hur tror ni Sara vaknar? Jo, först snoozar hon alarmet 5 gånger. Fast det är tydligen jag som är alarmklocksbefälhavare och jag som stänger av och sätter på alarmet. Sen när hon äntligen går upp så går hon till köket och sätter på kaffe. Och det går inte att göra tyst. Nej nej nej. Det ska smällas och låtas. Tack och lov att jag inte behövde gå upp och ta ner en mugg som stod för högt upp i något skåp.

Sen duschar hon. Det gör hon rätt okej faktiskt, då kan jag somna om. Tills hon kommer upp...

Då jäklar blir det mer drag. Inte sen Dacke-fejden har det varit ett sådant liv. Hon sätter på musik! Högt! Denna morgon var det Elvis "The King" Presley. Det var döm döm döm döm dömdöm (A very old flame) döm döm döm döm dömdöm (came by today) och det var "As the snow flies..." och inte minst var det "We're caught in a trap..."

På repeat.

Om och om igen.

Jag grät. "The king wouldn't fuckin' leave the building"


Nä, ja e int bitter. Hade det inte varit för Sara så hade jag nog sovit bort en sådan underbar dag. Tack och lov, det är ju nästan vår. Trodde det var t-shirt-väder igår men då ska det tydligen komma in en snöstorm. Sjukt. Aja.

Nu fick jag i alla fall ligga och titta på "Grammys top 10 performances" Woho. Celine Dion kom på andra plats när hon sjöng "My Heart Will Go On" trots att hon tränat på en duett med Barbara Streisand. Men Barbara blev sjuk!

Hujeda mig! Vilken tur att Celine är en sådan stark människa att hon klarade av att sjunga sin alldeles egna låt. Helt själv! Duktigt.

Haha fan vad sjukt! Nu kom det en Elvis-låt på datorn. Aaahh det finns ingen gud. Ja, ni religiösa galningar, (är man religiös är man galen) jag stavar gud utan VERSALER. In your face, Idi Amin.

Nu ska jag till McDonalds och tigga till mig en glass.

Sen är det United - ARSEnal.

Fridens!


Saras laster

Alla har sina bra sidor, alla har sina sämre sidor, vissa har bara sämre sidor och vissa är som Ö9 - helt mentala och alldeles för många olika personligheter.

Idag bloggas det från hemmet, verkar ha dragit på mig någon form av sickness, typ influensa. Visste inte att en kropp innehöll så mycket snor! (Jo, en viss Brainers kropp, men det är inte snor det är kråkor).

Men tyvärr ska dagens inlägg INTE handla om snor och fåglar utan snarare om hur tokig man kan bli på den man älskar. Tydligen så ska man lacka ur på sin respektive men ändå vara ihop, det är så det fungerar mer eller mindre. Kolla Al Bundy, snubben har en madrass till dotter, en riktig mupp som aldrig får göka till son, en riktigt, riktigt ful hund och en rödhårig fru. Men ändå stannar han kvar - förstår ni?

Så jag ska förklara vad jag stör mig på med min älskade - och ja, jag kommer få skit för det här, men jag tror inte jag bryr mig faktiskt. Gör som Zlatan - ta det med en klackspark (bildligt och bokstavligt talat).

1. Hon säger hela tiden att hon är tjock (vilket hon absolut inte är) och gör inget åt saken! Jag tycker att hon är prima (skinka jupp jupp) men klaga inte på när du är tjock när du slickar du rent kastrullen med bearnaisesås efteråt.

2. Hon lägger kameran på sjuka ställen. Jag letade häromdagen efter kameran och var övertygad om att hon förlagt den någonstans. Givetvis så glömde jag titta på det mest uppenbara stället!

På fönsterbrädan bakom gardinen, under en flottig handduk som torkat för många icke helt färdigdiskade stekpannor. Självklart.

3. Hon säger "va?" hela tiden. Det är okej att man hör dåligt, men då kan man ju i alla fall försöka lyssna efteråt. Så här kan det låta:

Bobby: "När börjar du jobba imorgon"
Sara: "Va?" (Springer till köket)
Bobby: (Höjer rösten lite) "När börjar du jobba imorgon?"
Sara: "Va?!" (Sliter upp kylskåpet och sätter på vattenkranen)
Bobby: (Skriker) "NÄR BÖ..."
Sara: "VA!?" (Rycker ut alla kastruller från lådorna)
Bobby: (Gapskriker) "Det var inget"
Sara: (Letar efter någon som uppenbarligen låter jäkligt mycket) "VAD SÄGER DU!?"
Bobby: (Helt tyst) "..."

Sara: (Kommer till vardagsrummet med en kastrull i handen, tittar på mig som om att jag vore dum i huvudet och lägger ena handen på sin höft) "Vad säger du för nått?"

4. Hennes filmval. När vi ska titta på film så får jag aldrig välja. Förutsatt att jag inte väljer någon av hennes 15 filmer förstås. Sagan om ringen-filmerna, Harry Pothead-filmerna, Star Wars-filmerna och Tretton Suger.

Dessutom ratar hon filmer med t.ex. Mel Gibson, Clint Eastwood osv. Hon säger att de filmerna är dåliga, även fast hon inte sett dem.

5. Att hon alltid får för sig att göra massa saker när jag ska sova. Slutar ändå med att jag får göra det:

"Jag ska bara diska först" (Och då ligger jag redan nerbäddad).
"Tar du ut disken?" Säger Sara. Av tonläget att döma, så var det ingen fråga. Det var ett konstaterande.
"Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm...." Säger jag och kliver upp i med min hösackfrilla och otroligt löst hängande kalsonger.
"Börja diska du så tar jag och gör rent spisen"
"Men jag vill soooova!!!"
"Jag orkar inte att det ska se ut så här varje dag bla bla bla buhu bla bla" börjar hon babbla och virra runt i köket
"Jajajaja jaaaaaaaaa okej" svarar jag väldigt irriterad.
"Men hallå!! Vattnet får inte rinna medan du diskar!" Skriker hon åt mig.
"Men jag..." försöker jag svara med ett axelryck och en sliten diskborste i handen
"Och ingen disk i diskhon!" (Tydligen ska disken stå på diskbänken innan den går ner i diskvattnet och vidare till diskstället)
"Men jag..." klämmer jag fram medan gråter nästan sätter sig i halsen p.g.a. underlägsenhet.
"Diskvatten häller man i efter man täppt upp vatten, annars blir det skum!"
"Men det är ju det som är det roliga..." säger jag med en darrig underläpp.
"Så här ska man göra" säger diskinstruktören.
"Inte funderar på att söka jobb som diskare på Torget?" vill jag säga men klämmer bara fram ett:
"Jag älskar dig jag med..."

6. Vi har en regel - den som sitter vid datorn har på sig hörlurar om den andra tittar på TV. Men tydligen gäller det bara mig och inte Sara.

7. Att hon laddar ner låtar med fel filnamn. Jag vill ha ordning på min dator! Jag har en mapp som heter "Musik". Det kan ingen missta för något annat. Där ska alltså all musik hamna. I mappen "musik" har jag mappar för olika genrer, tex Rock, Punkrock, Skapunk, Oi!, 60-talet, Svenskt och Blandat. Så laddar man ner en låt med Beatles så hamnar den per automatik i 60-talet-mappen. En låt med Lars Winnerbäck hamnar, ja vardå? Jo - Svenskt! Svårare än så är det inte!

Och filnamnen som jag tidigare nämnde. Om jag har en låt som heter "Dropkick Murphys - The Dirty Glass" så ska filen heta exakt så. Och inte tex. "blackout-06-dkm-thedirtyglass.mp3".

Det är skitirriterande! Jag vet att jag är en mupp men det är viktigt för mig. Jag blir helt tokig!

8. Att jag mitt i natten kan vakna av att hon ligger och pillar på diverse finnar och rivsår på min rygg, nacke eller vad det nu än är.

9. Denna är absolut värst... Hennes kulturella översitteri. Jag läser inte romaner, jag läser bara självbiografier om fotbollsspelare. Men kommentarer som: "Asså, har du inte läst den?" och himlande med ögonen gör mig galen.

Nej, det har jag inte. Men då frågar jag dig Sara: Har du sett Paul Scholes chipmål mot Panathinaikos i Champions League den 21 november 2000?

Kommer ihåg när vi pratade om någonting oväsentligt, då frågade hon mig "Har du inte läst 'Sjörövarna från Kamillerna?!" Namnet stämmer nog inte, men det var något liknande sinnessjukt.

"Öh...."

"VA!? Skämtar du med mig? Alla har väl läst den?"

Haha nu hittade jag torkat snor på halsen. Slut på parantes.

Men även fast detta stör mig hos Sara så vet hon att jag ändå älskar henne och kommer alltid att göra det. Allt detta är fortfarande delar av Sara och jag skulle bli ledsen om dessa 9 laster faktiskt försvann.

 
Jag vet att jag kommer få svar på tal från Sara, och det med råge. Ser fram emot det.

Säger som Elliot i Scrubs: "Bring it, bitch!"


Fridens!

Uppdatering! Tio i Topp

En och en halv månad av det nya året har passerat och det har hänt en hel del i mitt liv! En del saker spännande, en del saker inte fullt så spännande. I ärlighetens namn så är det väl egentligen inget som är spännande, bara intetsägande och ointressant. Men det skiter vi starka män i!

En tio i topp-lista på de största förändringarna:

10. Jag ska börja spela Hattrick igen!

9. Jag har börjat betala tillbaka folk pengar, vilket känns otroligt skönt. Samvetet blir faktiskt så mycket lättare och det kniper inte lika mycket i magen länrge.

8. Jag har insett att Poa Strömberg faktiskt ska hamna på första plats på min kändislista.

7. Jag har faktiskt blivit snällare mot Sara. Vad hon än säger så kan hon inte förneka att jag numera är vänligare mot henne och inte kallar henne tjockis länrge!

6. Jag saknar mina katter mer och mer för varje dag som går.

5. Jag har kämpat mig till en fast anställning på Carl Lamm och tjänar nu riktiga pengar!

4. Jag går upp i vikt, är på väg mot 80 kilo nu! Snart kan Leffe glömma att yppa liknande kommentarer när jag tar av mig tröjan: "Åh, vad jag blev sugen på räkor helt plötsligt"

3. Jag har inte spytt ner någon taxichaufför eller låste mig ute en enda gång!

2. Sara har fått mer timmar på Mackedonken! Så nu kommer vi tjäna mycket kosing!

1. Jag har rakat bort skägget! (Not so THICK!)


Egentligen hade jag tänkt att redovisa skillnaden mellan skägg och ansat, men Sara har förlagt kameran, så det får bli en annan dag. Det får mig att tänka på att jag ska beskriva vad jag inte gillar med Sara. Jag älskar henne, men hon har, precis som ni andra, era laster.

Fridens!!