Till min kära

Inte ofta som jag brukar säga snälla saker om eller till Sara, så detta som engångförteelse så är ni snälla.

Men ibland måste även dom oälskade få lite uppskattning, så Sara, passa på!

Detta är till dig:




Älskar dig Sara.


Till er andra - fridens liljor!

Moder Modes Mord

Man får skriva om vad man vill (nästan), man får läsa vad man vill, det är fine. Men då har jag också rätt att bli upprörd över vad jag vill. Kan man bli upprörd över att kvinnor är ute och dricker vin på torsdagar istället för att sköta om hemmet, som en äldre herre skrev en insändare om, då kan jag bli skogstokig på modebloggare. Eller snarare deras läsare.

Vart fan har världen tagit vägen när 100 000 tals människor tittar på när en inte ens myndig tjej råder om en "ny sjukt trendig och chic rosa kjol med rosa volanger och är sneskuren?". Jag förstår bara inte varför det är intressant?

Jag hatar alla modebloggarläsare innerligt för att hur kan man orka bry sig att läsa om någon man inte känner, aldrig träffat eller ens sett gå förbi på stan, om vad dem köpt, vad dem har på sig och vad som är "helt passé"? Snacka om materialistisk och utseendefixerad värld vi lever i. 

Jag anser att ni som följer modebloggar slaviskt ska antingen skaffa er ett ordentligt liv istället för drömma, eller göra vår värld en stor tjänst genom att gemensamt samlas på Västerbron och ta ett kollektivt självmord. När jag tänker efter så läser Sara i stort sett alla modebloggar. Jag uppmanar inte dig till att ta livet av dig, men du kan väl i alla fall skaffa dig ett liv, gumman?

Inte undra på att tjejer (framförallt) har dåligt självförtroende! Där bakom skärmen sitter en blond brutta med världens största glansläppar och visar vad hon köpt. I och med att hon får sponsring av att säga att någonting är "chic" "inne" eller "lovely" så vet man egentligen inte vad hon tycker? Hon kanske tycker att det är skitfula saker, men för 25.000 spänn rakt in bolaget så kan man väl ändå vara lite ambivalent. Men då är de ju hennes läsare hon lurar. Jag tycker att modebloggar är skit men det är en bra business. Precis som Nigeriabreven. De luras, men där tjänar de också pengar. Eller sol och vårare. Fett äkta. Men skitsamma.

Jag funderar på att starta en modeblogg:

Jag har på mig samma jeans som jag haft i snart tre år. Dem är urtvättade och har ett stort hål mellan benen som passar bra på fyllan för snabbpink i papperskorgen. Om jag ska sätta mig bekvämt på tåget med benen i 90 grader så stiger byxslutet från skorna upp till mitten av vaderna. Byxorna införskaffade av min vän när jag inte hade nåra andra kvar.

När jag tvättar dem får jag gå runt i mina kalsonger. Kalsonger jag återanvänt (hämtat ur tvättlådan) tre gånger i rad nu. Märket är lite av en mystik, det finns nämligen inget! Jag vet att jag hittade dem i fyndlådan på ÖB!

Strumporna jag bär kommer från ett trendigt italienskt företag vid namn Diadora. I alla fall den ena. Den andra är en vanlig grå Intersport strumpa med det innovativa hålet vid stortån. Strumporna kommer vanligtvist med resår, men har som sig bör gått av.

På överkroppen bär jag en röd England-tröja med Rooney tryckt på baksidan. Den är införskaffad på Stadiums sommarrea - ta tre, betala för  två. Den har klarat över 100 tvättar snart.


Men jag har en känsla över att ingen skulle läsa detta? Troligtvist har jag rätt också.

Men jag har inget emot de som bloggar, det är faktiskt (tydligen) en sjukt bra affärsidé. Men en dag kommer även jag tjäna stora pengar på storsäljaren "Whats my age again?"

Vinyl 107 har sålt sin själ

Detta är fanimej otroligt. Kan vara bland det värsta inom media jag upplevt på år och dagar. Vinyl 107 har i årtal levererat underbar musik med det bästa från 50- och 60-talet. Alla vet att jag är ett enormt stort fan av dessa årtionden och att jag älskar och beundrar musiken.

Men vad nu då?

Idag gick min kollega lite tidigare från jobbet så jag kunde slå på Vinyl 107 för första gången på länge (vet inte hur mycket mer Rix FM jag klarar av...). Visst, det började som det sig bör, med en härlig Stones-låt, kommer dock inte ihåg vilken. Men sen så blir det något helt annat, nämligen Micheal FUCKING Jackson! Är inte detta helt osannolikt? Sen kommer låten Reach Out med Four Tops, även det en rätt bra låt. Men sedan kom det sjukaste av all sjuka sjukligheter på denna enorma cancersvulst till jord vi lever på - Toto! Tror fan att det var den där jävla låten Africa dessutom. Kan det bli sjukare än så?

Jo, det kan det tydligen bli...

Medan jag skriver har jag hört tre bra låtar: Unchained Melody (The Righteous Brothers), I'd Love You To Love Me (Lobo) och God Only Knows (Beach Boys). Men nu kommer bottennappet som får mig att funderar på att bojkotta Vinyl 107 för all framtid.

Vilken låt fick jag höra alldeles nyss? Vilken låt besudlade mitt kära Vinyl 107? Vilken låt förstörde min dag?

Gyllene Tider - När Vi Två Blir En


I REST MY CASE.

Fridens...

Bröderna Brothers

Tar bröderna över världen? Var man än vänder sig så finns dem där; Brödrarparet Jönsson dominerar inte bara topplistan på uglypeople.com utan även i sina respektive hockeylag/ligor. I musik-Sverige har bögbröderna Rongedal toppat musiklistorna, och vi får verkligen hoppas att de inte delade rum när de var mindre. Och när vi ändå är inne i schlagerns finrum så vanns ju melodifestivalen 00 av två lönnfeta gröthalsar, nämligen Bröderna Olsen. Vi har även bröderna Wahlgren som är okrönta mästare i flams. Förövrigt bröder till eviga 11-åringen Pernilla Wahlgren.

Men dessa brödrarpar är inte ens i närheten av hur äckliga dessa två kommande brödrarpar är.


Par nummer ett:


Bröderna Peter och Niklas Jihde

 

När det finns en strimma av strålkastarljus så kommer Peter och Niklas Jidhe springades in på ett såpass klämkäckt och flamsigt manér att till och med bröderna Marx blev stumma av avundsjuka. (http://www.youtube.com/watch?v=ycZJZY5uPh0 - 3:15 in i videon så förstår ni vad jag menar)

Riksmuppen Peter är precis som sin yngre bror född i Skåne (kunde man fan tro!) men uppväxt i Sveriges absolut nördtätaste landskap Småland.

Har jobbat på alla möjliga sändningar och det gav ett stort eko när hans stora ego inte ville vara kvar på TV4 och gick till värsta konkurenten SVT. Hade som vana att ställa samma fråga till sina intervju-offer (där kan vi verkligen

snacka om oskyldigt offer och jag anser att Jihde bör ställas inför rätta) nämligen: "Hur känns det?"

När till slut alla inom svensk massmedia tröttnade på den frågan och han blev med rätta närmst intill hånad för den så drog han den som ett skämt på nån jävla gala. Visserligen var det lite småkul och jag trodde att det visade lite prov på självdistans.

Men icke!
Tydligen så var det ett nytt sätt att synas och vara rolig inför alla när han nu använder den frasen överallt och ingenstans och småskrattar själv. Jag är helt hundra på att han går för sig själv på stan och tänker ut lustiga sammanhang att sätta in den i och skrattar för sig själv.


Till lottovinstmiljonären: "734 miljoner kronor! Grattis! Hur känns det?"
Till kungen: "Du är kung. Hur känns det?" Höhö
På begravning: "Du är död. Hur känns det?" Höhöhö


Och att han har blivit tilldelad pris som "Årets sportjournalist" är vid sidan om Daniel Anderssons ständiga försök i

landslaget detta sekels största skämt.


Oj, det blev långt, lite väl mycket hat nu. Men då har vi hans lillebrorsa kvar...


Niklas Jihde är prototypen av en innebandyspelare. Lång och smal utan en enda muskel på hela kroppen. (Och varför i helvete har ALLA innebandymålvakter skägg?) Frillan ska vara lång bak, med en lugg lite uppåt = överkörd räv på huvudet. Ska helst börja närma sig 30 men ändå inte kommit in i målbrottet. Men det är inte det som jag stör mig på mest, utan det är hans enorma törst på uppmärksamhet när han är en sådan mupp. Han har bloggar exakt överallt och nyligen gjorde han dessutom "debut" som  studioankare i Hockey-VM. Visserligen såg jag honom bara en gång där så jag hoppas det betyder att producenterna tyckte att han var värdelös.


Par nummer två:


Självgoda bröderna Alex och Calle
 
Jag vet inte vad jag ska börja med. Det faktum att dessa två humorbefriade töntar kallar sig journalister eller helt enkelt att de spelar så jävla tuffa och märkvärdiga men i själv verket är två mesar. Bägge två föraktar "Killinggänget" vilket säger en hel del om deras syn på humor.


Vi börjar med Alex: (i och med att Calle sträcker sig 1,20 meter över havet så känns uttrycket "störst går först" mest

rättvist).

Han ser ut som en kalkon med snebena och lönnmördarskägg, ett utseende knappt en mamma kan vara stolt över. Visst, jag ser poängen i de felsta av hans skämt, några är till och med roliga - men det är inte där skon klämmer. Tex. så är "kulturkrock" extremt kul. Knappast orginellt, men jäkligt roligt. Men det är för mycket! GPS, SMS och andra totalt ointressanta saker är intressanta, enbart för att det är Schulman. Men vafan, snacka om att överexploatera sig själv. Men tack och lov fick han en (bildligt och bokstavligt talat) en spottloska rakt i ansiktet när han snackade en massa skit om en huligangrupp.

Tack vare att han alltid ville visa sig var han befinner sig, så kunde huligangruppen lätt söka upp honom. Enligt källor så var inte Alex så vältalig som man är van vid. Kanske var det för att underläppen darrade som ett asplöv?


Och innan detta milslånga inlägga är slut måste jag få skriva av mig lite om dvärgen Calle Schulman.


Calle Schulman är en ubertönt ändå ut i fingerspetsarna. När han och Alex ledde TV-programmet "Äntligen Hi-Tech" så var han inte bara äckligt arrogant mot allt och alla, dessutom körde han bil utan körkort, vilka bara görs av alkolister, bönder och folk som tror att dem är något.

Calle Schulman hamnar i den sista kategorin.


Han sa i en intervju någonstans att han började röka för att "det var tufft". Men det duger inte Calle! Röka gör dig inte tuff, utan det är redan tuffa människor som röker. Clintan röker, han ÄR tuff. Det var han innan han började röka. Calle, det spelar ingen roll, du skulle till och med kunna sätta världsrekordet i kedjerökning, du är fortfarande en mupp.

Såg honom för någon dag sedan på apoteket. Snubben går runt med huvudet i min midjehöjd och en mittbena som skulle göra Nick Carter grön av avund. Under armen hade en jättehjälm som storleksmässigt påmminner om Hindenburg. Sedan hoppade på sin otrimmade moppe och blev omkörd av Leif GW Persson på permobil.


Han säger även saker han inte kan backa upp, till exempel kallade han Killinggänget för föredettingar. Herregud vad han inte hade några som helst "bevis" för att stärka sin åsikt, förut sitt avsky gentemot vår tids bästa humorister.

Nej, dessa människor avskyr jag.

Tack för mig!

Fridens Liljor!


I have a dream...

sa Martin Luther King, som jag faktiskt inte kan säga något illa om. Förutom att han hade ett sjukt högt hårfäste. Kanske läge för Kusi-Asare att släktforska?

Men jag hade en dröm, jag med. Men det var inte riktigt av samma karaktär som Luthers. Han snacka något om att alla (svarta och vita) i framtiden ska vara jämlika. Bra dröm. Kommer ändå aldrig bli sann, faktiskt. Hoppas inte min blir det heller.

Jag sov efter en trevlig utekväll på Bennys soffa, och där sover man jävligt gott ska ni veta! Dessutom var ju sängen upptagen...?

Men när jag väl vaknar upp, vill inte säga att jag hade ståfräs, det var bara vanligt morgonstånd, som alla människor har haft någongång, så sitter Benny bredvid mig och tittar på TV.

Jag drömde i alla fall, kort och gott, att jag sög av Benny, min egen bror. Det värsta var inte drömmen, och inte heller att Farbror Blå stod i batongläge, utan att drömmen var så sjuk att jag var tvungen att fråga Benny om jag sugit av honom inatt.

Vad får jag för svar? Inget jag ville ha i alla fall:

"Det hoppas jag inte" säger Benny, fullt allvarligt.

Det hoppas jag att du inte hoppas din dumma fan. Sjukt var det i alla fall.

Just nu sitter jag och skriver ett klagobrev till SL. En lönnfet busschaffis vägrade släppa på mig. Jävla osympatiske idiotjävel. Mer info kommer. Jag kommer att gå till botten med detta!

Friden Liljor!


Ögoninflammation

I tisdags var jag på Ollan och tittade på Man Utd - Barcelona med massor av folk. Givetvis vann världens bästa

lag och det var ingen mindre än Paul Scholes som avgjorde matchen, med ett av årets snyggaste. Såklart.

Roligt att Lars Lagerbäck tog ut honom i sitt världslag förra året och fick i stort sett spott och spä emot sig. Jag

tycker att det tyder på att Lagerbäck är en utomordentligt bra tränare.


Men skit i den muppen nu.


Jag vaknade dagen efter bakfull (efter 4 öl och 1 shot fernet... vet, märkligt) och hade som vanligt ont i ögonen

som jag har dagen efter. Tänkte väl inte mer på det.


Förrän dagen efter. Eller oj shit vad jag ljuger. Det var ju på onsdagen jag krökade och hade ont i ögonen på

torsdagen? Eller var det torsdag och sen fredag? Fuck vad ointressant.


I VILKET FALL så hade jag ont i ögat om än värre någon dag senare när Niina (alltid två stycken I:n) påpekade att

jag såg rolig ut. Trodde det väl var vagel.


Men att vakna på fredagen (nu kom jag på att det var fredag, orkar inte radera allt jag skrivt) där endast ETT

öga öppnar sig känns jäkligt wierd. Först trodde man att det var ögongrus som hade klibbat igen ögat lite, men

när det inte gick att öppna så var jag övertygad om att jag åkt på ett practical joke där någon superlimmat igen

ögat.

Förstod senare vad det var när jag såg mig själv i spegeln. Nog för att jag blir rädd varje gång jag tittar

i spegeln men detta var tamejfan ett större rekord än Jompas spjutkastarvärldsrekord i Mexico-OS.


För det första var frillan HELT FUCKED UP. "Tennisboll jah" som Timmy hade sagt.
Sen så såg ut som en ful tvillingbror till Quasimodo, då kanske man börjar förstå. Och under ögat så fanns det en

stor varkaka (en kaka full med var) som torkat in på kinden. Fika någon?


Jag fick alltså inte upp ögat och åkte in till cityakuten och fick till och med gå före i kön för att jag var så

ful. Ögonläkaren tillika den österrikiska satkärring slet upp mitt öga som en påse pepparchips och jag skrek för

fulla muggar. Ögat höll fan på att ramla ut och helt plötsligt såg jag ut som Tori Spelling (ni vet tjejen från

Beverly Hills vars ögon hängde och dingla i höjd med hakan).

Inte nog med det, tanten lekte Dexters labratorium och körde in ett gäng laserstrålar i ögat på mig och slutligen droppade lite grejer i ögat.


Sedan dess har det varit kämpigt. Nog för att dropparna är svåra att få in, de svider utav bara helvete också.

Hela lördagen gömde jag mig inne p.g.a jag inte klarar av det starka solljuset. När jag väl var ute så fick jag

sikta in mig på en skugga för att sedan blunda och springa till nästa skuggparti. Så fort ögonen var öppna i mer

än två sekunder så fick jag yrsel och kunde inte ens gå rakt. Kände mig som en vampyr i medelhavet.


Och det rinner så sjukt mycket var. Om man skulle samla allt var från alla finnar jag klämt genom tiderna, trycka

in det i ögat så får man inte ens en bråkdel av allt var som rinner ut. Dagligen.


Men på söndagen åkte jag till Valla Värdshus. Där får jag låna ett par solglasögon av Bonny för att lindra

smärtan och dölja den feta svullnaden. Tyvärr så såg man rakt igenom brillorna och förstorade upp svullnaden.

Brillorna var dessutom smutsiga och orangea så jag såg ut som en blandning mellan en hipp 70-tals jazzare och Mr. Magoo.


Nu har det i alla fall börjat släppa lite grann och hela tragedin är snart över.


Och inte ett öga är torrt.


(Sicken finish!)


FRIDENS LILJOR!!


Sverige är sinnesjukt

Äntligen är den här! Herr Gårman-skylten skall bort! Ni vet skylten vid övergångstället med den svarta herren på?
Den ska ersättas med en kvinna. Ett stort genomslag för världens mest jämnställda land Sverige. Till vilken jävla nytta? Detta kan vara det sjukaste någonsin inom svensk politik, större skandal än Palme-mordet. Varför i helvete ska man byta ut en skylt som funnits i alla tider, bara för att det är en man som gestaltas? "Det visar att även kvinnor finns i trafiken", sa någon (säkert FI) politisk tant.


MEN NI KÖR JU FORTFARANDE SOM JÄVLA KÄRRINGAR!


Varje dag får man läsa om nya barnmord, våldtäktsförsök, nya elever som hotar eller skadar varandra, rektorer eller lärare. Men istället för att satsa pengar på att förhindra, förminska eller åtminstonde försöka göra någonting åt vårat allt mer våldsamma land så ska man sätta upp skyltar för att visa att i Sverige så är vi minsann jämnställda.


BULLSHIT, säger jag. BULL... SHIT.


Klyftorna mellan alla motsatser ökar bara. Invandrare vs. svenskar, fattiga vs. rika. Klyftan mellan kvinnor vs. män kanske inte ökar, men att säga att Sverige är ett jämnställt land är ett hån mot alla kvinnor.


Och för att minska klyftan så ska vi nu sätta ut nya skyltar vid övergångsstället. Jag menar, vafan, nu kan vi ju till och med sluta "fira" internationella kvinnodagen i Sverige, kvinnorna har ju fått sina skyltar. Detta är katastrof.

Vart skall detta sluta? Ska den lilla skylten för handikappade också bli kvinna? Nej nej nej, för då hade vi ju antytt på att kvinnor var efterblivna (tydligen...). Eller den där lilla skylten "Varning för halka" där en man halkar på golvet. Vad hade hänt om vi gjort den gubben till kvinna? Då hade säker det varit något symbolisk för typ, "hur kvinnor lever i sin egen bubbla och inte är vaksam för farar på samma sätt som männen är".


Nej, detta är fanimej pinsamt. Alla som har något med politk (till och med Peter Stolpe) att göra borde avgå NU. Sen tillsätter vi lite sköna snubbs and girls på de lediga posterna.


Jag kan ta det ärofyllda uppdraget som Statsminister, resterande stab:


Arbetsmarknadsminsister:
Johan Pettersson
Finansminsister: Benny Snål-Eva Sundin
Försvarsminsister: Tomas Nilsson (Jag har vaaaaaaaaapen)
Integrations- och jämställdhetsminsister: Martazz Andersson
Jordbruksminsister: Jimmy Engström
Justitieminsister: Arman Poya
Kulturminsister: Sara Ivarsson
Miljöminsister: Timmy Sundin
Näringsminsister: Sara med zäta
Socialminsister: Vonkan
Utbildningsminsister: Ann-Marie Modin
Utrikesminsister: Oliver Edwards


Fattar ni hur dåligt jag mår inombords när jag skriver om politik?

Och det tar emot att inte ens kunna avsluta med ett vanligt jävla "fridens liljor".


Så fuck off wankers!

PS. Paul Scholes, scores goals! DS.


Rather be a packie...?

Jag har fått en ny rytm i livet, där allt flyter på mycket snabbare, jag jobbar hårdare och mer kvickt. Jag hinner inte med så mycket annat just nu.


MEN...


det här är inte rumba.


Ärligt talat så är det skönt med ett uppehåll i handbollen just nu. Nu kommer jag hem innan 22.00 på vardagar, vilket är skönt när man jobbar dagen efter. Så nu blir det mer slappa och mer chips och dipp. Väger i skrivande stund 81 kilo, vilket är enormt mycket för mig då min matchvikt under säsongen varit 75 kg.


Innan jag skriver om en rolig helg (nåja, helt okej i alla fall) så måste jag berätta att jag har blivit frälst. Och det handlar INTE om den kristna pakistaniern som förföljer mig för er som vet vad det handlar om. Måste fan berätta om det också.


Men som jag sa, jag har blivit helad. Jag har hört världens bästa låt genom tiderna. Nu är jag inte som Sara som säger så om varje låt. Och när jag påpekar det för henne så svarar hon varje gång "Nej, men ärligt, den här är verkligen det". Jag har hört låten många gånger tidigare men den fick liksom mig att lyfta idag. Helt sjukt.


Vilken låt det handlar om? (Timmy, jag vet att du hade hoppats på att det är 'Var är tvålen' med Povel Ramel, men jag är varken 70 eller 7 år)


Jo spana in länken så får ni höra - och lyssna på hela låten!


http://www.youtube.com/watch?v=O5hnijvqv6A


Ska vi börja med en rolig händelse i helgen? Jo, jag och Sara var på O'learys med Nyllet, Benny och Sanna. Det var väl helt okej att dricka Fernet igen, men det var inte det som var kvällens höjdpunkt.

Det var när jag och Sara satt på busshållsplatsen på väg hem med nattbussen, fulla och glada. I alla fall till en början. Men sen blev Sara känslig och fyllegrät. Tänk er att hon bölar värre än Cassano med fuktiga och skakande läppar och säger: "Bobby, älskar du mig?"


Alltså.


Hur kan man INTE garva ihjäl sig då? Jag började apflabba, det var så nära att jag ramlade ner från bänken i skratt. Det var så roligt, så sjukt jävla roligt. Jag vet inte om det är Sara eller jag som borde bli komiker men detta var topp 10 bland det roligaste jag har varit med om.


Sara blev dock inte arg.


Sen så var det påsk, och som vanligt så var det bara jag bland mina syskon som var där. Jag är nog det enda barnbarnet hon tycker om. Mig gör det inget, kanske man får stå med i en liten parantes i testamentet...?

Anyway, farmor och Svenne är ju sjukt roliga utan att de själv vet om det. Eller situationerna som uppstår är sjukt roligt. Som när Sara smakade på en av farmors kakor. De var så torra att jag fick springa och hämta vatten åt henne. När jag kommer tillbaka till vardagsrummet med vatten så säger Diana med världens torraste hals, ansträngandes att smula ner farmors kakor: "Kan jag... också.... få.... lite vatteeeeeeeeen". Hahaha kakan var så torr att hon inte kunde andas.


Och farmor har ju en vana att göra saker lite torra. En klassiker är när Timmy tar en slurk cola på juldagen för något år sen: "Host... till och med colan är torr"
Till sist ska jag avsluta med en liten historia om en pakistansk kristen man som förföljer mig. Mer eller mindre. Han kom in en dag på jobbet och ville att jag skulle ringa Aftonbladet för att ta reda på vilka program de använder till sina trycksaker, så att han kunde köpa dem. Han ska starta en tidning för kristna. Visst. Jag ringde enbart för att vara trevlig mot denna man. Självklart gick det inte att köpa något program.


Sen berättade han inte bara om sina planer, utan om hela sitt jävla liv. Jag somnade säkert tre-fyra gånger under berättelserna. Det värsta är att han pratar knappt någon svenska, det enda han sagt på svenska är "Påsk" och pratar knacklig engelska.


Sen kom vi överens om att jag skulle hjälpa honom med hans dator som var lite knackig. Vad kommer han in med? Jo en gammal Compaq Evo från andra världskriget typ. Jag var fan tvungen att ta den där jävla datorn på en skottkärra för att undvika diskbråck. Han ville att jag skulle uppgradera datorn med nya saker. "No matter the cost. You are my son and I trust you. You do whatever you want to".


Jo tjena. När han fick höra att en ny hårddisk kostade 700 spänn fick han ju hjärtinfarkt. Så det enda jag egentligen kunde göra, var att installera 250MB minne och ett nytt nätverkskort. Sedan kom han med sin ännu äldre skrivare. Det var så jävla gammal att till och med Johannes Guttenberg http://sv.wikipedia.org/wiki/Gutenberg hade förkastat den. Det gick inte att skriva ut någonting på den sa han.

Det brukar vara svårt att göra det när bläckpatronerna är slut!

När jag fixat både datorn och skrivarn så ser han mig som den nya Messias eller något. Han börjar kalla mig hans son och säger att han är min fader. Första tanken var "HURRA!", men när jag tänker efter så gillar jag min riktiga pappa bättre.


Men nu kommer det roliga. Gubben kommer med 5 olika skivor, där han vill att jag ska installera program på hans dator. Och nej, det handlar inte om Word, Excel och Photoshop, utan snarare 50 olika program i Urdu! Urdu är ett språk man pratar i bland annat Pakistan. Det är alltså bara tecken som jag inte fattar någonting om. Jag förklarar för honom att jag inte kommer att fixa det. Då ger han mig två nummer, ett till indiska ambassaden och ett till en pakistanier i Göteborg, som varken talar svenska eller engelska. Woho. (Detta förklarade han med att pakistaniern i Göteborg är muslim och bara luras, för det är ett hemskt folk som man inte kan lite på). Tycker jag var jätteroligt sagt.


Men i alla fall, jag lyckas installera allt på egen hand och är sjukt nöjd. Då säger gubben att han behöver hjälp med sin stationära dator. Suck. Han bjöd dessutom hem mig, för att ta en titt på hans parabol. Men ärligt vad tror han?

Självklart har det varit fel på den bärbara datorn (enligt honom) och han tog med sig sitt modem till jobbet för att jag skulle testa det åt honom.

Herreguuuuud!


Men snart är allting förhoppningsvis färdigt. Och då ska han trycka sin tidning. Och han tror att jag ska vara med och trycka den? Han har sagt att vi ska tjäna pengar på den. Visst pengar är aldrig fel, men jag tänker inte stå med i någon religös tidsskrift då det bara är (allt som oftast) naiva blåögda människor som tror på gud. Jag skulle från början stå med som "Technician advisor/expert" men nu sa han att jag ska bli något som jag inte riktigt uppfattade.




Det värsta är att han ringer mig VARJE dag. Ungefär 5-10 gånger. Han kommer in till butiken varje dag och ska ha sina saker fixade. Han ringer mig på kvällarna, på helgerna, han ringde mig till och med 7 gånger på påskafton!! Herregud, ska man polisanmäla gubben snart eller?


Klassiska citat:
"You are my son and I love you" - Till mig
"He is a muslim, and a muslim man is not to be trusted" - Om en muslim
"Im not dirty with this women. I am a good man. All my love is with Jesus" - Om en damvän
"She is an evil woman. I should break the relationship" - Om en vän som inte svarade på hans mail


Vi får se vart detta slutar. Inom en snar framtid i alla fall...


Det var allt från mig!


Fridens liljor!


Världshistoriens absolut sjukaste reaktion

Igår hände det någon vidunderligt. Något så ofattbart att jag inte ens den klassiska nypa-sig-själv-i-armen taktiken fungerade för att förstå om det var sant. Jag har dragit mig i håret så att jag lyfte, jag petade mig i ögat med en gaffel och jag slet bort mitt stjärthår tills blodet forsade bara för att få veta om det verkligen hände.

Men jag är fortfarande skeptisk.

Vad som hände var att jag kom hem från träningen, hungrig och trött. Hade skyndat mig hem för att kunna få titta på efterlängtad världsfotboll i och med att Champions League slutspelet nu har börjat. Jag har haft otrolig abstinens för i år känns det verkligen som om att det är Manchester Uniteds år.

Nu visades Manchester Uniteds match visserligen inte på TV6 (som jag har) utan på Viasat Sport 1 (som jag får nästa vecka). Men jag vill ändå titta på blivande motståndare, så jag slog på TV6 i all hast och andra halvlek mellan Arsenal-Milan skulle börja.

Fem minuter hade gått av andra halvlek så ropar Sara från datorn "Sätt på trean, fort!".

"Öh, nej?" svarar jag, lagom spydigt.
"Men jo skynda fort!" skriker hon nästan maniskt.

Jag knäpper över till trean i all hast för att se vad som är så oerhört viktigt. Vad får jag syn på? Jo, en Tyra Banks med en alldeles för stor panna som sig bör, kritiserade en tjej för att hon "Inte riktigt verkar vilja detta". Två sekunder senare och jag har bytt tillbaka till fotbollen.

"MÄH! Hallå!? Vafan gör du? Byt tillbaka!!" vrålgapar Sara och flyger upp ur stolen.
"Hahahaha nej! Tror du verkligen det?"
"Ååhhhsssschh!" tjuter Sara och ger mig blicken - den dödsdömda blicken. Hon ställer sig upp och går (och då menar jag stampar) iväg mot sovrummet. Slår igen dörren så hårt att om mitt liv vore en tecknad film, så skulle väggarna och taket ramla isär och enbart dörren stå kvar.

Det var helt jäkla sinnesjukt. Har svårt att finna ord för detta abnorma beteende. Fotboll på TV, då vill hon se Top Model.

Könsrollerna är i alla fall tydliga.

(Du vet inte ett skit om könsroller och genusvetenskap bla blah buhu bla bla våra barn ska minsann ha könsneutrala kläder och pojken kan leka med dockor om han så vill det bla blah bla buhu buhu buhu)

Fuck you Elvis, fuck you!

Det är skillnad på att gå upp på morgonen och vara den som sover när ens partner kliver upp. När undertecknad vaknar för ytterligare en underbar dag i säljarnas lömska tecken så ser jag till att inte väcka min bättre (...?) hälft.

Eller jag försöker i alla fall. Jag vaknar upp, lägger mitt täcke om Sara så att hon har två täcken. Sovrumsfönstret står öppet under natten och för att hon inte ska förfrysa så får hon dubbla täcken.

Sen går jag in och tar ett tyst, snabbt bad och kanske tar en macka eller två. Sen säger jag hejdå till Sara med en puss, ställer hennes klocka, ger henne ett glas vatten och klär på mig och går.

Frid och fröjd, bara att somna om för henne...

På en av de få lediga dagar jag har numera så vill jag gärna sova. I och med handbollens schemläggning så existerar egentligen inte helg för mig. Och detta var en helg då jag ville sova, utan att vara så där äckligt bakfull som jag var förra helgen. "I felt like shit and I couldn't see straight". (En jävlig rolig lördag, egentligen borde jag skriva om hur fulla alla var och bröllopet vi/jag våldgästade men det finns vissa psykiska spärrar som hindrar mig. T.ex. mitt minne).

Anyway.

Hur tror ni Sara vaknar? Jo, först snoozar hon alarmet 5 gånger. Fast det är tydligen jag som är alarmklocksbefälhavare och jag som stänger av och sätter på alarmet. Sen när hon äntligen går upp så går hon till köket och sätter på kaffe. Och det går inte att göra tyst. Nej nej nej. Det ska smällas och låtas. Tack och lov att jag inte behövde gå upp och ta ner en mugg som stod för högt upp i något skåp.

Sen duschar hon. Det gör hon rätt okej faktiskt, då kan jag somna om. Tills hon kommer upp...

Då jäklar blir det mer drag. Inte sen Dacke-fejden har det varit ett sådant liv. Hon sätter på musik! Högt! Denna morgon var det Elvis "The King" Presley. Det var döm döm döm döm dömdöm (A very old flame) döm döm döm döm dömdöm (came by today) och det var "As the snow flies..." och inte minst var det "We're caught in a trap..."

På repeat.

Om och om igen.

Jag grät. "The king wouldn't fuckin' leave the building"


Nä, ja e int bitter. Hade det inte varit för Sara så hade jag nog sovit bort en sådan underbar dag. Tack och lov, det är ju nästan vår. Trodde det var t-shirt-väder igår men då ska det tydligen komma in en snöstorm. Sjukt. Aja.

Nu fick jag i alla fall ligga och titta på "Grammys top 10 performances" Woho. Celine Dion kom på andra plats när hon sjöng "My Heart Will Go On" trots att hon tränat på en duett med Barbara Streisand. Men Barbara blev sjuk!

Hujeda mig! Vilken tur att Celine är en sådan stark människa att hon klarade av att sjunga sin alldeles egna låt. Helt själv! Duktigt.

Haha fan vad sjukt! Nu kom det en Elvis-låt på datorn. Aaahh det finns ingen gud. Ja, ni religiösa galningar, (är man religiös är man galen) jag stavar gud utan VERSALER. In your face, Idi Amin.

Nu ska jag till McDonalds och tigga till mig en glass.

Sen är det United - ARSEnal.

Fridens!


Saras laster

Alla har sina bra sidor, alla har sina sämre sidor, vissa har bara sämre sidor och vissa är som Ö9 - helt mentala och alldeles för många olika personligheter.

Idag bloggas det från hemmet, verkar ha dragit på mig någon form av sickness, typ influensa. Visste inte att en kropp innehöll så mycket snor! (Jo, en viss Brainers kropp, men det är inte snor det är kråkor).

Men tyvärr ska dagens inlägg INTE handla om snor och fåglar utan snarare om hur tokig man kan bli på den man älskar. Tydligen så ska man lacka ur på sin respektive men ändå vara ihop, det är så det fungerar mer eller mindre. Kolla Al Bundy, snubben har en madrass till dotter, en riktig mupp som aldrig får göka till son, en riktigt, riktigt ful hund och en rödhårig fru. Men ändå stannar han kvar - förstår ni?

Så jag ska förklara vad jag stör mig på med min älskade - och ja, jag kommer få skit för det här, men jag tror inte jag bryr mig faktiskt. Gör som Zlatan - ta det med en klackspark (bildligt och bokstavligt talat).

1. Hon säger hela tiden att hon är tjock (vilket hon absolut inte är) och gör inget åt saken! Jag tycker att hon är prima (skinka jupp jupp) men klaga inte på när du är tjock när du slickar du rent kastrullen med bearnaisesås efteråt.

2. Hon lägger kameran på sjuka ställen. Jag letade häromdagen efter kameran och var övertygad om att hon förlagt den någonstans. Givetvis så glömde jag titta på det mest uppenbara stället!

På fönsterbrädan bakom gardinen, under en flottig handduk som torkat för många icke helt färdigdiskade stekpannor. Självklart.

3. Hon säger "va?" hela tiden. Det är okej att man hör dåligt, men då kan man ju i alla fall försöka lyssna efteråt. Så här kan det låta:

Bobby: "När börjar du jobba imorgon"
Sara: "Va?" (Springer till köket)
Bobby: (Höjer rösten lite) "När börjar du jobba imorgon?"
Sara: "Va?!" (Sliter upp kylskåpet och sätter på vattenkranen)
Bobby: (Skriker) "NÄR BÖ..."
Sara: "VA!?" (Rycker ut alla kastruller från lådorna)
Bobby: (Gapskriker) "Det var inget"
Sara: (Letar efter någon som uppenbarligen låter jäkligt mycket) "VAD SÄGER DU!?"
Bobby: (Helt tyst) "..."

Sara: (Kommer till vardagsrummet med en kastrull i handen, tittar på mig som om att jag vore dum i huvudet och lägger ena handen på sin höft) "Vad säger du för nått?"

4. Hennes filmval. När vi ska titta på film så får jag aldrig välja. Förutsatt att jag inte väljer någon av hennes 15 filmer förstås. Sagan om ringen-filmerna, Harry Pothead-filmerna, Star Wars-filmerna och Tretton Suger.

Dessutom ratar hon filmer med t.ex. Mel Gibson, Clint Eastwood osv. Hon säger att de filmerna är dåliga, även fast hon inte sett dem.

5. Att hon alltid får för sig att göra massa saker när jag ska sova. Slutar ändå med att jag får göra det:

"Jag ska bara diska först" (Och då ligger jag redan nerbäddad).
"Tar du ut disken?" Säger Sara. Av tonläget att döma, så var det ingen fråga. Det var ett konstaterande.
"Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm...." Säger jag och kliver upp i med min hösackfrilla och otroligt löst hängande kalsonger.
"Börja diska du så tar jag och gör rent spisen"
"Men jag vill soooova!!!"
"Jag orkar inte att det ska se ut så här varje dag bla bla bla buhu bla bla" börjar hon babbla och virra runt i köket
"Jajajaja jaaaaaaaaa okej" svarar jag väldigt irriterad.
"Men hallå!! Vattnet får inte rinna medan du diskar!" Skriker hon åt mig.
"Men jag..." försöker jag svara med ett axelryck och en sliten diskborste i handen
"Och ingen disk i diskhon!" (Tydligen ska disken stå på diskbänken innan den går ner i diskvattnet och vidare till diskstället)
"Men jag..." klämmer jag fram medan gråter nästan sätter sig i halsen p.g.a. underlägsenhet.
"Diskvatten häller man i efter man täppt upp vatten, annars blir det skum!"
"Men det är ju det som är det roliga..." säger jag med en darrig underläpp.
"Så här ska man göra" säger diskinstruktören.
"Inte funderar på att söka jobb som diskare på Torget?" vill jag säga men klämmer bara fram ett:
"Jag älskar dig jag med..."

6. Vi har en regel - den som sitter vid datorn har på sig hörlurar om den andra tittar på TV. Men tydligen gäller det bara mig och inte Sara.

7. Att hon laddar ner låtar med fel filnamn. Jag vill ha ordning på min dator! Jag har en mapp som heter "Musik". Det kan ingen missta för något annat. Där ska alltså all musik hamna. I mappen "musik" har jag mappar för olika genrer, tex Rock, Punkrock, Skapunk, Oi!, 60-talet, Svenskt och Blandat. Så laddar man ner en låt med Beatles så hamnar den per automatik i 60-talet-mappen. En låt med Lars Winnerbäck hamnar, ja vardå? Jo - Svenskt! Svårare än så är det inte!

Och filnamnen som jag tidigare nämnde. Om jag har en låt som heter "Dropkick Murphys - The Dirty Glass" så ska filen heta exakt så. Och inte tex. "blackout-06-dkm-thedirtyglass.mp3".

Det är skitirriterande! Jag vet att jag är en mupp men det är viktigt för mig. Jag blir helt tokig!

8. Att jag mitt i natten kan vakna av att hon ligger och pillar på diverse finnar och rivsår på min rygg, nacke eller vad det nu än är.

9. Denna är absolut värst... Hennes kulturella översitteri. Jag läser inte romaner, jag läser bara självbiografier om fotbollsspelare. Men kommentarer som: "Asså, har du inte läst den?" och himlande med ögonen gör mig galen.

Nej, det har jag inte. Men då frågar jag dig Sara: Har du sett Paul Scholes chipmål mot Panathinaikos i Champions League den 21 november 2000?

Kommer ihåg när vi pratade om någonting oväsentligt, då frågade hon mig "Har du inte läst 'Sjörövarna från Kamillerna?!" Namnet stämmer nog inte, men det var något liknande sinnessjukt.

"Öh...."

"VA!? Skämtar du med mig? Alla har väl läst den?"

Haha nu hittade jag torkat snor på halsen. Slut på parantes.

Men även fast detta stör mig hos Sara så vet hon att jag ändå älskar henne och kommer alltid att göra det. Allt detta är fortfarande delar av Sara och jag skulle bli ledsen om dessa 9 laster faktiskt försvann.

 
Jag vet att jag kommer få svar på tal från Sara, och det med råge. Ser fram emot det.

Säger som Elliot i Scrubs: "Bring it, bitch!"


Fridens!

Uppdatering! Tio i Topp

En och en halv månad av det nya året har passerat och det har hänt en hel del i mitt liv! En del saker spännande, en del saker inte fullt så spännande. I ärlighetens namn så är det väl egentligen inget som är spännande, bara intetsägande och ointressant. Men det skiter vi starka män i!

En tio i topp-lista på de största förändringarna:

10. Jag ska börja spela Hattrick igen!

9. Jag har börjat betala tillbaka folk pengar, vilket känns otroligt skönt. Samvetet blir faktiskt så mycket lättare och det kniper inte lika mycket i magen länrge.

8. Jag har insett att Poa Strömberg faktiskt ska hamna på första plats på min kändislista.

7. Jag har faktiskt blivit snällare mot Sara. Vad hon än säger så kan hon inte förneka att jag numera är vänligare mot henne och inte kallar henne tjockis länrge!

6. Jag saknar mina katter mer och mer för varje dag som går.

5. Jag har kämpat mig till en fast anställning på Carl Lamm och tjänar nu riktiga pengar!

4. Jag går upp i vikt, är på väg mot 80 kilo nu! Snart kan Leffe glömma att yppa liknande kommentarer när jag tar av mig tröjan: "Åh, vad jag blev sugen på räkor helt plötsligt"

3. Jag har inte spytt ner någon taxichaufför eller låste mig ute en enda gång!

2. Sara har fått mer timmar på Mackedonken! Så nu kommer vi tjäna mycket kosing!

1. Jag har rakat bort skägget! (Not so THICK!)


Egentligen hade jag tänkt att redovisa skillnaden mellan skägg och ansat, men Sara har förlagt kameran, så det får bli en annan dag. Det får mig att tänka på att jag ska beskriva vad jag inte gillar med Sara. Jag älskar henne, men hon har, precis som ni andra, era laster.

Fridens!!


En julhistoria!

Jag låste ut mig förra lördagen lördags. Och ugnen var på.

Hade satt på ugnen på 275 grader och lagt fram fläskfilén på spisen, men skulle springa ner till tvättstugan för att skrämma Sara.

Men jag tog fel nycklar med mig så vi blev utelåsta! Har en sådan där jävla dörr som låser sig själv. Så jag fick sitta hos grannen och ringa i ca 2 timmar innan dörren öppnades.

Så då blev det att ringa Familjebostäders journummer. Hänvisas till låssmed. Kan inte öppna dörren om inte han jag hyr lägenheten av kan närvara.

Ska ringa honom, då har grannjäveln inte betalat räkningarna så att man inte kan ringa mobil. (och jag har inte min mobil på mig) Och vem fan har hemnummer numera? Jo, Niina! Så hon får gå ut på eniro och leta efter numret. Finns inte. Hon får rota i mina mail för att hitta numret. Lyckas.

Han kan inte komma, han kör runt satanistmongot Marylin Manson på stan (snubben köpte förövrigt tändvätska med tillbehör för 16.000 kronor)

Eftersom han inte kan komma måste jag ringa låssmeden och smöra för honom. Smicker biter inte på honom. Hänvisas till polis.

Polis? tänker jag. Slår 112. Hänvisas till Stockholmspolisen. Kopplas till Stockholm läns kommunikationscentral. Får tag på en kille som heter Jimmie. Han ringer räddningsverket. Räddningsverket ringer upp mig.

Han kan komma med en stege så jag kan klättra in genom fönstret. Kanon! Trodde jag...

CP-Jimmie trodde jag bodde i Norsborg så jag fick prata med Räddningsverket i Norsborg och han FÅR INTE komma.

Ringer tillbaka till Stockholmspolisen. Kärringen som svarar säger "Aha, och exakt vad hade du tänkt att jag ska göra åt saken?"

"Hjälpa mig" svarar jag.

"Jag tänker inte komma och sparka in dörren om du hade trott det"

La på luren.

Ringer eniro och kopplas till Stockholms räddningsverk. Inget svar på ca 50 minuter.

Funderar på självmord, alternativt mörda gubbjäveln till granne.

Ringer han jag hyr lägenheten av - han kan komma till lägenheten om 5 minuter.

Ringer låssmeden Anders igen. Han har jour, men uppenbarligen är han och handlar någonstans. (hör det i bakgrunden) Han kan komma om en timma. Väntar i en timme på att Anders ska komma. Han öppnar dörren på ca två minuter med sitt lilla kit.

Får 2000 kronor i handen.

Fläskfilen var rätt varm, ugnen var på bristningsgränsen. Lagar mat, men har ont i plånboken.




Igår köpte jag en chokladask till min grann som tack för hjälpen, men Sara tvingade mig att öppna den!

Uppmärksamhet - en drog?

Jag har sedan jag var liten alltid haft en enorm törst på uppmärksamhet. Mamma sa att jag var ett typiskt lejon; alltid stå i centrum och glänsa. Nu har jag väl inte riktigt glänst, men jag får ofta uppmärksamhet. Man kan skaffa sig uppmärksam på flera sätt. Man kan vara duktig på något, man kan prata mycket, man kan dra i allas tröjor och säga: "Men lyssna på mig rå".

Men jag har alltid försökt vara rolig, även fast jag inte alltid är det. När jag inte haft någonting att säga så drar jag ett skämt eller fyrar av en kommentar, bara för att få vara med i samtalen. Ibland önskar jag att jag hade en mer tillbakadragen roll i grupper. Som när jag började i min sista klass på gymnasiet, då lovade jag mig själv att vara lugn, svara på tilltal, inte gör mig lustig (speciellt inte på andras bekostnader) och inte få alla att titta åt mitt håll.

Bra ljug. Efter en vecka var jag redan klassens pajas. På gott och ont. Det är svårt när man är social att vara tillbakalutat och iaktta en diskussion, när man istället kan flyga in i samtalet och klämma ur mig något riktigt dumt eller roligt.

Men nog om det! Jag ska berätta om det största försöket i att få allas blickar riktade mot mig.

Jag var 7 eller 8 år och hade ont i halsen. Jag var väldigt hes den morgondagen, och när jag skulle förklara det för fröken så fick jag inte fram ett begripligt ord. Hon frågade då om jag tappat rösten.

Sicken snilleblixt Yvonne! Jag nickade instämmande och fröken Yvonne gjorde en bricka åt mig med texten STUM som hon satte fast på mitt bröst. Jag var kungligt nöjd. Chansen att hamna i centrum kunde inte misslyckas. Alla ville prata med mig. Naturligtvis var jag varken stum eller dum, så jag tog ju chansen. Alla ville prata med mig och eftersom jag inte kunde svara fick jag gestikulera. Alla tyckte det var hysteriskt kul.

I cirka två timmar. Sen ville ingen prata med mig, det blev uttjatat och eftersom jag var 'stum' så ville inga skolkamrater prata med mig på ett normalt sätt. Jag blev utlämnad, ensam och desperat.

Men som ett mirakel, någongång efter lunch, så kom min röst tillbaka! Som om självaste Jesus eller Knivsta varit framme och helat mig. Jag tror nog fröken insåg mitt försök att spela rolig. Men vafan, det gick ju hem så det bara skriker om det!

Everybody loves a joke, but no one likes a fool.

Eftersom alla andra bloggare presenterar "Dagens låt" och liknande tänker inte jag vara sämre. Ska testa och se om det är något jag gillar.

Dagens låt:
Meat Loaf - Paradise By The Dashboard Light

Dagens citat:
What got two thumbs and doesn't giv a crap? Bob Kelso! How ya doing?

Dagens skämt:

Michael Jackson var på en båt tillsammans med en massa barn. När båten började sjunka sa kapten:

- Save yourself!

- What about the children?, sade Michael.

- Fuck the children!!

- Do we have that much time?, sade Michael


Dagens bild:
image33
Tre United-tröjor. Två köpta på Old Trafford. En i Thailand. Gissa vilken...? Lägg märke till bakgrunden!

Det var allt för idag!

Fridens!

Lika som bär extra - Jensen i allas blickfångar!

För en månad sedan bjö jag på ett 'lika-som-bär' special med Staffan Olsson och Medusa. Men det är inget emot vad som skall komma nu!

Idag har jag äntligen hittat tvillingen till min kära vän Jimmie Jensen!

Efter sett denna lustigkurre dyka upp i diverse sitcoms (Scrubs, Sabrina etc) och TV-serier (Bones, Deadwood, Coldcase m.m.) har jag ivrigt letat efter denna skådespelare.


Hans namn är Eamonn Roche, en av nio söner till Euguen Roche, mer eller mindre välkänd, numera avliden skådespelare.

Jag har hittat två bilder, vet inte vilken som är mest lik Jensen, det får ni avgöra! Tyvärr har jag ingen bild på Jensa (förutom när han sover på Haningebussen...) så skicka mig gärna en så lägger jag upp den!






Ikväll kommer det utlovade berättelsen om varför och hur jag var klassens pajas!


Fridens!


Om

Min profilbild

Bobby