Anteckningar från ett rövhål

Förra helgen... den var mäktig.

Fredag

Jag och Sara anlände till Stockholm på fredag eftermiddag afton runt 19.00. Det första vi fick göra var att följa med Bonny och krita planen inför helgens turnering, Valla Two-Touch Tournament. Redan då

öppnades de första ölen och vägen in i dimman var kort men spikrak.
Lillebror Timmy hade efter diverse fasadklättringar hos Niina mött upp oss på Valla Värdshus. Ölens söta arom knockade mig lika hårt som Sanna sänkte Benny en regning natt i Manchester.

Hasse, som kan titulera sig som en stor grabb, stod som vanligt i bardisken och hade full koll på allt. Förutom nämnda Bobby, Sara och Timmy så kunde vi även räkna Benny och Majlöv till den tappra skara som slutit upp. Självklart var alla vardagssupare där, feta kärringar med allt för avslöjande urringningar, studentarna, Raul, medelålders män i jeansjacka och de som precis fyllt 18.
Höjdpunkten var när vi anmälde Timmy till karaoken med partylåten Barbie Girl av Aqua. Timmy, vars tidigare musikstil bestod av Trance, Absolute Music-skivor och pojkband kunde givetvis hela låten utantill. Men sjunga glömde han helt bort, istället koncentrerade han sig på att smeka sin kropp, göra poser, gå runt på scenen som en modell på catwalken. Självklart blev det en dundersuccé och Timmy drog mer applåder vilken Idol-deltagare som helst.

Jag och Sara bestämmer oss sedan för att gå upp till O'learys där Jerre, Böbbsta, Laudon och kanske framförallt Linda Bengtzing väntade. Inte för att Lindis nu väntade på mig men ni förstår. Hutlösa 150 kronor i inträde för att se Linda. Och då ville hon inte ens visa brösten trots flertalet överpubertala killar vrål "Visa pattarna, visa pattarna". Tänker varken bekräfta eller dementera om jag tillhörde den sorglösa, patetiska flock som skrek...

Det borde ni listat ut redan.

På "lerkan" som den heter i folkmun stötte jag ihop med alla möjliga sköna kisar och kusor. Pettersson var sin vana trogen alltid glad, medan hans namne Rosander samtidigt var lika överglad som vanligt. Branko var där, Gladam med, Iller har sett gladare ut än i sin röda skärmkeps. Drack både sprit och öl inne på O'learys och fick ta emot ett par (troligtvis väldigt välförtjänta) örfilar från Sara på uteplatsen. När O'learys stängde var både jag och Sara hungriga och jag letade bak i huvudet efter det lokalsinne jag en gång hade, för att kunna ta mig till någon grill som var öppet runt 2-tiden. Nu när jag tänker tillbaka på det så är väl den där kebaben 10 meter från lerkan öppet så sent? Någon som vet?

I vilket fall, vi fick skjuts av Branko till Vegabaren, snabbmatens Mecka. Sara hade aldrig ätit där förut så jag beställde in två sambalburgare till oss två. Redan i bilen hade jag känt mig orolig i magen, så som man kan göra ibland när man druckit för mycket, för snabbt. Men när jag sedan fick se krubbet och kände matoset blev jag tvungen att ursäkta mig och säga att jag behövde lite "frisk luft". I själv verket gick jag ut och spydde ner hela Vegabarens fasad. Ett tiominuters kräkmaraton blev det. Tog taxi hem ("Sara betalade") och jag blev tvungen att spy igen. Så chaffisen fick stanna bilen och jag hoppade ut i farten och spydde minst lika mycket. (Nu kunde jag skymta pommes frittesen från McDonalds på centralen). Vi kom hem hela, pruttfulla och glada. Vi somnade snabbt och jag var för full för ens få göka på soffan.

Timmy syntes inte till hemma, han hade suttit på Bennys balkong hela natten och myst som de myspellarna de är.

Lördag

Jensen hämtar mig och vi åker ner till Vallavägen där turneringen går av stapeln. Sara var väldigt bakfull och orkade inte gå upp så tidigt för att titta på ett gäng fyllon spela fotboll. Jag och Jensa kom relativt tidigt men vi var ändå bland de sista att anlända, folk var taggade! Joppe var redan pruttfull och ville slita av mig mina "Zebrakalsonger" som han kallade dem. Turneringen började märkligt, Benny gjorde mål på sitt första skott, Timmy träffade aldrig mål och Mankan var inte närvarande. För egen del började det bra, var bästa gruppettan efter att ha utklassat en handfull gnagare, och enkelt slagit Benny.

I kraft av bästa gruppetta fick jag välja grupptvå att möta. Valde Jimpa för en anledning alla nog vet. Jag spelade skit och Jensa vann. Dock gjorde han en bra match. Men när han gjorde 1-0 och jag skulle starta så sköt jag iväg bollen för långt och den gick över till hans sida. Visste att Jimpa skulle näta, då jag stod för långt ut från målet. Hade inget annat val än att skälla ut bollen offentligt. DIN JÄVLA F*TTBOLL, SKA DÖDA DIG DIN JÄVLA H*RK*KBOLLJÄVEL" skrek jag högt och ordentligt, rosenrasande. Men jag åkte ut med hedern i behåll i vilket fall. Vann gjorde Timmy (stort grattis, det var fanimej på tiden!) och jag åkte hem för att kolla om Sara vaknat. Det hade hon gjort för länge sedan, men hon hade gått vilse någonstans i industriområdet vid vattentornen, vad fan hon nu skulle dit och göra? Så vi åkte hem, åt, och somnade.

Vaknade sent och drog fort som fan in till Valla Värdshus igen. Eriks spelning är något man ogärna missar. Vi anländer vid 22.30 och stöter på Gurra det första jag gör. "Det är kaos där inne, folk slänger glas och flaskor och slåss". Det var Nyllet som hade kastat glas och att kalla Nyllet för folk vore hets mot folkgrupp gentemot den vanliga befolkningen. Hinner knappt hälsa på tre pers innan Nyllet springer fram till mig, sliter mig ner i gräset och kramas och bits. Inte ens en klassisk pungklämmarkross kan få Nyllet att sluta bita, utan man måste be vänligt för att han ska släppa tagit. Lite halvsur kastar jag in Nyllets sko i busken och hälsar på Bonny som kom emot mig och min älskling.

"Fan vad sneeeeeee jag är på er två. Kom vi ska surra här borta" säger han och föser oss till gräsmattan och busken vid trottoaren. "Sätt er ner" uppmanar han oss. Sara sätter sig inte ner och Bonny förklarar att han måste kasta ner henne om hon inte gör som han säger. Sara tror att Bonny skojar, men sånt skojar man (han) inte om och tar ett grepp, thai/kickboxningstakterna sitter kvar! Sara dimper ner och Bonny frågar var vi varit. "Hemma, vi somnade" svarade vi enkelt och ärligt. Bonny, som just nu sitter på knä med byxorna nere på låren och snorren hängandes utanför, håller på att kissa i buskarna och ska konfrontera oss.

- "Älskar ni varandra?"
- "Eh..ja?" svarar vi, lite försiktigt då vi inte riktigt vet vart han vill komma.
- "Då finns inte sova" svamlar han och med ett duns, däckar rakt in i buskarna.
- "Dra åt helvete! Stick! Dra härifrån! DRA!" Skriker han åt oss. Så vi bestämmer oss att gå för han lät riktigt arg. Då hör vi bara Bonny säga, helt förvånad:

- "Ska ni dra?"

Efter att ha tittat om Niina är i närheten så får jag dra upp Bonny från buskarna och låter han sedan pissa ifred. På de 10 minutrarna så har Nyllet gått runt med en sko och gjort, ja vad? Det vet bara gudarna.

Han ropar på mig och Sara: "Woooaaaahh! Kolla här rååå!!" samtidigt som han vinkar efter vår uppmärksamhet. Han springer med full fart och slänger sig med en halvvolt in i buskaget. Vad han inte visste var

att buskarna bestod av hälften hårda grenar och hälften taggbuskar... men han ligger dock kvar. Så jag och älsklingen får äntligen gå in på värdshuset.

Inne och ute på värdshuset hände det alla möjliga ovettiga saker. Folk slogs till höger, till vänster, det bjöds på sprit och öl överallt. Roliga händelser:

Sara går runt i Darth Vader-mask och säger: "I am your father".
Jag gör en stagedive och tas emot endast utav Timmy och Fredrik.
En viss guldtand låtsassov.
Martazz i nätbrynja bryr sig inte om ett skit och somnar på bänken.
Nyllet säger att vakterna tog hans sko och skyller på att vi kastade in honom i buskarna.
Ryktas även om att pistoler skymtades i ett fönster på andra våningen.
Nyllet hämtar sin pappas loafers och kommer in på värdshuset igen.
"Den här delen är jävligt svår" säger Erik mitt under låten när han sjunger fel.
Zambokan, vodkan och teuqilan tog slut i baren (Tack till Johnny).
Plus alla slagsmål och småfajter med alla och inga inblandade.

Jag och Sara får åka polisbil hem efter att ha stött ihop med polisen när vi bråkat. Tydligen hade någon anmält en kvinnomisshandel, men som jag sa till konstaplarna: Eh... vi har brottats lite bara". Sara har ett enormt blåmärke efter att jag bitit henne på vaden. Det var väl det enda (förutom att hon pungkrossade mig ett antal gånger) som egentligen hände.


Nu får jag skrivkramp... men vi åkte fast för plankning på vägen hem med SJ-tåget. Illa, det var inte gratis direkt i alla fall.

Nästa inlägg kommer jag att presentera mina syskon. Hehe...

Fridens.

PS. GNAGARKROSS! DS.

Nu är det så här va... (glasögongung)

Inatt när jag jobbade så var olyckan framme. Jag hade kastat i bröd i maskinen och skulle ställa bort dem plåt som brödet varit på. Plåten ska ner i en vagn och är rätt tunga. En plåt väger ca 1,5 kilo och 20 plåt blir ca 30 kilo. Plåten brukar bli ojämna så jag måste alltid sortera dem, precis som när man staplar ett gäng pappersark. Bordet jag ska stalpa plåten på är i höfthöjd och vad jag inte tänkt på är att mitt punghår ligger och vilar frisk i mina mjukisbrallor som samtidigt letat sig upp på bordet.

Det är inget jag märkt, inte förrän jag lyfter plåten... Plåten står alltså staplade på bordet, med mitt punghår klämt mellan bordet och plåten. Och eftersom mina muskler inte pallar mer än max 20 kilo i ett och samma lyft så måste jag ta sats för att få upp plåten. När jag tar sats så märker jag hur jag kommer upp ett par centimeter i luften, men punghåret drar ner mig igen. Det gjorde så jävla ont och jag skrek högt.

30 KILO PLÅT PÅ MITT PUNGHÅR!!

Efter en snabbtitt på att allt stod rätt till där nere gick jag ut till kollegorna igen, som frågade vad som hänt. Och fanimej att jag säger till 10 tjejer att jag fastnade med punghåret i plåten, då kommer de undra vad det är för jävla kokosplantage jag har mellan benen. Så jag fick säga att jag fick en stålflis under nageln.

Nu går bollen i alla fall i mål och jag känner mig avsevärt bättre än inatt.

Men den här lilla olyckan fick mig att grunna över två saker:

1. Ska jag raka könet lite oftare än en gång i halvåret? (Det är nämligen då det börjar titta upp över byxkanten)
2. Var är Bengt Magnusson när man behöver honom som mest?

Nu ska jag ner till stan. Haha, stan.

Fridens!

Glöm elden, glöm hjulet, glöm tyngdlagskraften, DETTA är en upptäckt utan dess like. Efter många år av sökanden efter den mest omtalade myten av de alla har jag, i egen hög person, grävt fram ett bevis som får upptäckten av Lucy, den första människan, att kännas som om att hon var ett par nycklar som hittades under golvet.

Länge har vi alla trott att hans specialitet var maratonlögn, mytomanernas mytoman, men nu börjar allting klarna upp.

Johnny Rosendahl har en gång i tiden kastat 71.06, året rättare sagt 1971. Sökte på google och hittade honom på en statistiksida för Spårvägen FK. Dessa 71.06 meter är Spårvägens fjärde bästa spjutkastarkast genom tiderna. Tänk om nu alla andra lögner faktiskt är sanna? Tänk om han verkligen talat sanning hela tiden? Jag kommer att följa upp denna upptäckt med att nästan jobba heltid med att döda eller återuppliva myten. Lite av det vi trodde var lögner;

Spjutkastaren finns på riktigt [X]
OS-deltagare [ ]
Hockeymålvakt i DIF [ ]
Bästa polare med Carl Lewis [ ]
Utkastare på Spy Bar [ ]
Elitkastare i Dart i tio år [ ]
Köpt nytt tält från Team Sportia [ ]
Har endast tre tänder kvar [ ]
Tappat tvålen i duschen [ ]

Hjälp gärna till att fylla på s.k. "lögner" från Rosendahl!

Följ med mig på jakten om sanningen med Rosendahl här i min blogg!

Fridens.