Moder Modes Mord
Man får skriva om vad man vill (nästan), man får läsa vad man vill, det är fine. Men då har jag också rätt att bli upprörd över vad jag vill. Kan man bli upprörd över att kvinnor är ute och dricker vin på torsdagar istället för att sköta om hemmet, som en äldre herre skrev en insändare om, då kan jag bli skogstokig på modebloggare. Eller snarare deras läsare.
Vart fan har världen tagit vägen när 100 000 tals människor tittar på när en inte ens myndig tjej råder om en "ny sjukt trendig och chic rosa kjol med rosa volanger och är sneskuren?". Jag förstår bara inte varför det är intressant?
Jag hatar alla modebloggarläsare innerligt för att hur kan man orka bry sig att läsa om någon man inte känner, aldrig träffat eller ens sett gå förbi på stan, om vad dem köpt, vad dem har på sig och vad som är "helt passé"? Snacka om materialistisk och utseendefixerad värld vi lever i.
Jag anser att ni som följer modebloggar slaviskt ska antingen skaffa er ett ordentligt liv istället för drömma, eller göra vår värld en stor tjänst genom att gemensamt samlas på Västerbron och ta ett kollektivt självmord. När jag tänker efter så läser Sara i stort sett alla modebloggar. Jag uppmanar inte dig till att ta livet av dig, men du kan väl i alla fall skaffa dig ett liv, gumman?
Inte undra på att tjejer (framförallt) har dåligt självförtroende! Där bakom skärmen sitter en blond brutta med världens största glansläppar och visar vad hon köpt. I och med att hon får sponsring av att säga att någonting är "chic" "inne" eller "lovely" så vet man egentligen inte vad hon tycker? Hon kanske tycker att det är skitfula saker, men för 25.000 spänn rakt in bolaget så kan man väl ändå vara lite ambivalent. Men då är de ju hennes läsare hon lurar. Jag tycker att modebloggar är skit men det är en bra business. Precis som Nigeriabreven. De luras, men där tjänar de också pengar. Eller sol och vårare. Fett äkta. Men skitsamma.
Jag funderar på att starta en modeblogg:
Jag har på mig samma jeans som jag haft i snart tre år. Dem är urtvättade och har ett stort hål mellan benen som passar bra på fyllan för snabbpink i papperskorgen. Om jag ska sätta mig bekvämt på tåget med benen i 90 grader så stiger byxslutet från skorna upp till mitten av vaderna. Byxorna införskaffade av min vän när jag inte hade nåra andra kvar.
När jag tvättar dem får jag gå runt i mina kalsonger. Kalsonger jag återanvänt (hämtat ur tvättlådan) tre gånger i rad nu. Märket är lite av en mystik, det finns nämligen inget! Jag vet att jag hittade dem i fyndlådan på ÖB!
Strumporna jag bär kommer från ett trendigt italienskt företag vid namn Diadora. I alla fall den ena. Den andra är en vanlig grå Intersport strumpa med det innovativa hålet vid stortån. Strumporna kommer vanligtvist med resår, men har som sig bör gått av.
På överkroppen bär jag en röd England-tröja med Rooney tryckt på baksidan. Den är införskaffad på Stadiums sommarrea - ta tre, betala för två. Den har klarat över 100 tvättar snart.
Men jag har en känsla över att ingen skulle läsa detta? Troligtvist har jag rätt också.
Men jag har inget emot de som bloggar, det är faktiskt (tydligen) en sjukt bra affärsidé. Men en dag kommer även jag tjäna stora pengar på storsäljaren "Whats my age again?"
Vart fan har världen tagit vägen när 100 000 tals människor tittar på när en inte ens myndig tjej råder om en "ny sjukt trendig och chic rosa kjol med rosa volanger och är sneskuren?". Jag förstår bara inte varför det är intressant?
Jag hatar alla modebloggarläsare innerligt för att hur kan man orka bry sig att läsa om någon man inte känner, aldrig träffat eller ens sett gå förbi på stan, om vad dem köpt, vad dem har på sig och vad som är "helt passé"? Snacka om materialistisk och utseendefixerad värld vi lever i.
Jag anser att ni som följer modebloggar slaviskt ska antingen skaffa er ett ordentligt liv istället för drömma, eller göra vår värld en stor tjänst genom att gemensamt samlas på Västerbron och ta ett kollektivt självmord. När jag tänker efter så läser Sara i stort sett alla modebloggar. Jag uppmanar inte dig till att ta livet av dig, men du kan väl i alla fall skaffa dig ett liv, gumman?
Inte undra på att tjejer (framförallt) har dåligt självförtroende! Där bakom skärmen sitter en blond brutta med världens största glansläppar och visar vad hon köpt. I och med att hon får sponsring av att säga att någonting är "chic" "inne" eller "lovely" så vet man egentligen inte vad hon tycker? Hon kanske tycker att det är skitfula saker, men för 25.000 spänn rakt in bolaget så kan man väl ändå vara lite ambivalent. Men då är de ju hennes läsare hon lurar. Jag tycker att modebloggar är skit men det är en bra business. Precis som Nigeriabreven. De luras, men där tjänar de också pengar. Eller sol och vårare. Fett äkta. Men skitsamma.
Jag funderar på att starta en modeblogg:
Jag har på mig samma jeans som jag haft i snart tre år. Dem är urtvättade och har ett stort hål mellan benen som passar bra på fyllan för snabbpink i papperskorgen. Om jag ska sätta mig bekvämt på tåget med benen i 90 grader så stiger byxslutet från skorna upp till mitten av vaderna. Byxorna införskaffade av min vän när jag inte hade nåra andra kvar.
När jag tvättar dem får jag gå runt i mina kalsonger. Kalsonger jag återanvänt (hämtat ur tvättlådan) tre gånger i rad nu. Märket är lite av en mystik, det finns nämligen inget! Jag vet att jag hittade dem i fyndlådan på ÖB!
Strumporna jag bär kommer från ett trendigt italienskt företag vid namn Diadora. I alla fall den ena. Den andra är en vanlig grå Intersport strumpa med det innovativa hålet vid stortån. Strumporna kommer vanligtvist med resår, men har som sig bör gått av.
På överkroppen bär jag en röd England-tröja med Rooney tryckt på baksidan. Den är införskaffad på Stadiums sommarrea - ta tre, betala för två. Den har klarat över 100 tvättar snart.
Men jag har en känsla över att ingen skulle läsa detta? Troligtvist har jag rätt också.
Men jag har inget emot de som bloggar, det är faktiskt (tydligen) en sjukt bra affärsidé. Men en dag kommer även jag tjäna stora pengar på storsäljaren "Whats my age again?"