Tala är silver men tiga är - koppar?

Det klagas en hel del på att jag pratar för mycket. Visst, jag är ingen Ingemar Stenmark, men jag kan faktiskt hålla mig från att inte prata.


Men varför skulle jag?


Människan har blivit välsignade med två gåvor ingen annan levande varelse har. Och jag, tillsammans med Pierre Thorsson, är de enda jag på rak arm kan komma på användandes dessa.


Jag, i form av gåvan i fullständig kommunikation, unikumet att kunna tala gör människan till den mest intelligenta varelsen. Att kunna tala är fint. Dessutom, tänk på allt som blir osagt! Jag kompenserar denna tystnad som råder världen över. Sen är ju jag rätt så charmig också, då är det svårt att inte vara tyst.


Pierre Thorsson? undar ni nu. Vad fan har gamla gode 'Kungen av knorr' med detta att göra? Precis det! Pierre avslöjade hemligheten bakom sina knorrar - han använder tummen extra mycket! Då kommer vi helt logiskt in på det andra vi människor blivit välsignade med - tummen!
Visst, bland annat har flera apor  tummar men tyvärr är de inte av riktigt samma kaliber som hos oss Homo Sapiens - och framför allt inte som hos Pierre!


För att få en fin formulering på det hela kan jag säga:


Det är inte jag som pratar för mycket - det är ni som är rädda för er egen gåva. Två tummar upp för er som vågar prata!


Huy! Lagom filopoetiskt.

Ordspråket "att tala är silver men tiga är guld" har jag aldrig förstått mig på. Vadå tala i nattmössan? Inget ont mot dövstumma, (en av de bättre domarna jag hade som lite kis var faktiskt dövstum) men att påstå att man tjänar på att vara tyst är rent skitsnack.

Finns det någon som följer det ordspråket?

Säljare?
Polis?
Lärare?
Politker?

Det var allt för idag, imorgon är det match mot Skånela. Jag tror på vinst för våran del.

Vi tummar på det.


Fridens Liljor!


Oddevold

För tillfället så har fantasin spärrat mig lite från att skriva här, men den upprörda mobben som påtvingar mig att blogga lite oftare skrämmer upp mig, så därför får ni ha lite överseende med att kvaliteten på inlägg kan tvinna bort på bekostnad av kvantiteten.

Till Timmy: Kvalitet avser det unika värdet någonting har, med kvantitet menas en egenskap som träder fram i form av mängd eller storhet. Med andra ord - mer inlägg, sämre kvalitet. Möjligen.

I helgen var Djurgårdens IF nere i Uddevalla för att träna och spela matcher. Med blandat resultat. Som Leif sa - aningen skrämmande - "Jag har fått en hel del svar".


Apel började som han alltid startar säsongerna: (nu är det visserligen försäsong men ändå!) med kullager, hårband och trastalk. Att gammal är äldst visste vi sedan länge, men att Johan var SÅ gammal hade vi ingen aning om.


Johans sidekick, Rippol, som fick det föga smickrande smeknamnet 'La Bestia' efter sina erövringar på spansk mark, hade en period under Heim-matchen så magisk att självaste Joe Labero tappade hakan.

Han gör mål på ett lagom spänstigt hoppskott, springer hem, blockar ett skott, tar den förlupna bollen och kastar till Mattias som ensam med målvakten dönar dit bollen. Försvaret efter brottar Ripoll ner en spelare, följer med upp i anfallet och med en inka-krigares vrål stegar sig igenom och trycker dit bollen. Handbollspoesi!

Att helgen hade allt är de flesta överens om, det enda jag egentligen saknade var Rilles patenterade underarmsfösningar som rullar in i målvaktens bortre hörn.


Ett par roliga händelser:
Föreståndaren på en restaurang utanför Örebro som först säger att han har sett Leffe flera gånger i Örebro för att sedan påpeka att de gamla hotellrummen som fanns tidigare nu har flyttat söderut. Ehum..? Jag hört talas om att rum kan få en levande känsla men nu börjar det kännas löjligt.


Att samma föreståndare sen "såg" att Leffe skulle bjuda alla på våfflor och kaffe.


Timmy blandar ihop synagoga med syjunta.


Poa håller på Man United. Stenhårt. Och Petter är inte riktigt den hejaren på fotboll som han utger sig för att vara.


Max ska tydligen snarka. Vi smög och lyssnade vid varje dörr men hörde inget. Myt?


Att Pierre's hår en gång var mörkt men nu har rostat...


Någon (onämnd, men inte allt för många ledtrådar behövs för att lista ut vem) säger det roligaste jag någonsin hört på en handbollsplan. För allas bästa så hamnar det under censur.


Nu är jag upptagen men imorgon kommer ett inlägg om varför jag pratar så mycket.


Drömmarnas comeback

Efter en tids uppehåll gör jag på allmän begäran en bejublande comeback på bloggscenen! Jag har inte fått tummen ur arslet (har inte ens fått samma arsle ut ur vagnen...) och skaffat mig internet hemma ännu. Just nu är jag gräsänkling. För er som inte vet vad gräsänkling betyder kan ni kika på

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4s%C3%A4nkling.


Man kan lätt tro att ha SF (Sambo-fritt) medför ett lyxliv, men det är fel! Det är snarare tvärtom - att man helt och hållet får ansvar över hem och hushåll. Det ska lagas mat och diskas, det ska dammsugas och moppas, det ska

fanimej dammas och skrubbas också. Och tvätten, ja, den tvättas och torkas ju inte av sig själv.


Nu kan jag ju inte påstå att jag har gjort något av ovanstående men jag har helt plötsligt blivit mer förstående vad som krävs. Nästan så att man tycker synd om farsan. Nu har jag ju inte heller längre 21 kvm som ska städas, utan det dubbla! Om jag inte städade förr, hur mycket ostädat skit går jag miste om nu?


Denna stiltje som råder över städandet och tvättandet har medfört att jag inte längre har några rena kalsonger.

Missade tvättiden i tisdags p.g.a träning och nu får jag använda träningsshorts som substitut. Detta faktum, tillsammans med att jag sovit på soffan har gett mig märkliga drömmar.

Som den natten till igår...


På väg till jobbet frågade någon varför jag hade shorts under jeansen och jag svarade att jag inte kunde avslöja

det. Men den jäveln var tjatig och jag berättade hemligheten - På natten förvandlas jag till mitt alter ego - Handballman.
Ikädd short, vita gympadojor och en Team Sportia t-shirt ger jag mig ut bland nattens mörker och

stoppar brottslingar med underjamare och vikskott. Nu var allt tillåtet, varken Istvan eller Loket kunde stoppa

mig!


Om man tycker att det verkar märkligt, då skulle ni veta vem som var min största antagonist - Staffan Olsson,

sittandes i rullstol och med en svart piratlapp över ena ögat. Jag var dock aldrig orolig. Han behöver ju skjuta 10

gånger innan han träffar målet, så det gav mig ett försprång.


Jag vaknade upp och ovanför mitt huvud var det ett frågetecken, ett utropstecken och tre tankepunkter. Förvirrat.


Ikväll är det sista träningen inför lägret i Uddevalla. Blir nog jävligt kul.


Till sist kan jag säga att allt jag skriver i bloggen är sant. Och det svär jag i Djurgårdens IF's namn på.

Fridens Liljor.