Ögoninflammation
I tisdags var jag på Ollan och tittade på Man Utd - Barcelona med massor av folk. Givetvis vann världens bästa
lag och det var ingen mindre än Paul Scholes som avgjorde matchen, med ett av årets snyggaste. Såklart.
Roligt att Lars Lagerbäck tog ut honom i sitt världslag förra året och fick i stort sett spott och spä emot sig. Jag
tycker att det tyder på att Lagerbäck är en utomordentligt bra tränare.
Men skit i den muppen nu.
Jag vaknade dagen efter bakfull (efter 4 öl och 1 shot fernet... vet, märkligt) och hade som vanligt ont i ögonen
som jag har dagen efter. Tänkte väl inte mer på det.
Förrän dagen efter. Eller oj shit vad jag ljuger. Det var ju på onsdagen jag krökade och hade ont i ögonen på
torsdagen? Eller var det torsdag och sen fredag? Fuck vad ointressant.
I VILKET FALL så hade jag ont i ögat om än värre någon dag senare när Niina (alltid två stycken I:n) påpekade att
jag såg rolig ut. Trodde det väl var vagel.
Men att vakna på fredagen (nu kom jag på att det var fredag, orkar inte radera allt jag skrivt) där endast ETT
öga öppnar sig känns jäkligt wierd. Först trodde man att det var ögongrus som hade klibbat igen ögat lite, men
när det inte gick att öppna så var jag övertygad om att jag åkt på ett practical joke där någon superlimmat igen
ögat.
Förstod senare vad det var när jag såg mig själv i spegeln. Nog för att jag blir rädd varje gång jag tittar
i spegeln men detta var tamejfan ett större rekord än Jompas spjutkastarvärldsrekord i Mexico-OS.
För det första var frillan HELT FUCKED UP. "Tennisboll jah" som Timmy hade sagt.
Sen så såg ut som en ful tvillingbror till Quasimodo, då kanske man börjar förstå. Och under ögat så fanns det en
stor varkaka (en kaka full med var) som torkat in på kinden. Fika någon?
Jag fick alltså inte upp ögat och åkte in till cityakuten och fick till och med gå före i kön för att jag var så
ful. Ögonläkaren tillika den österrikiska satkärring slet upp mitt öga som en påse pepparchips och jag skrek för
fulla muggar. Ögat höll fan på att ramla ut och helt plötsligt såg jag ut som Tori Spelling (ni vet tjejen från
Beverly Hills vars ögon hängde och dingla i höjd med hakan).
Inte nog med det, tanten lekte Dexters labratorium och körde in ett gäng laserstrålar i ögat på mig och slutligen droppade lite grejer i ögat.
Sedan dess har det varit kämpigt. Nog för att dropparna är svåra att få in, de svider utav bara helvete också.
Hela lördagen gömde jag mig inne p.g.a jag inte klarar av det starka solljuset. När jag väl var ute så fick jag
sikta in mig på en skugga för att sedan blunda och springa till nästa skuggparti. Så fort ögonen var öppna i mer
än två sekunder så fick jag yrsel och kunde inte ens gå rakt. Kände mig som en vampyr i medelhavet.
Och det rinner så sjukt mycket var. Om man skulle samla allt var från alla finnar jag klämt genom tiderna, trycka
in det i ögat så får man inte ens en bråkdel av allt var som rinner ut. Dagligen.
Men på söndagen åkte jag till Valla Värdshus. Där får jag låna ett par solglasögon av Bonny för att lindra
smärtan och dölja den feta svullnaden. Tyvärr så såg man rakt igenom brillorna och förstorade upp svullnaden.
Brillorna var dessutom smutsiga och orangea så jag såg ut som en blandning mellan en hipp 70-tals jazzare och Mr. Magoo.
Nu har det i alla fall börjat släppa lite grann och hela tragedin är snart över.
Och inte ett öga är torrt.
(Sicken finish!)
FRIDENS LILJOR!!