Anteckningar från ett rövhål

Nu är det så här va... (glasögongung)

Inatt när jag jobbade så var olyckan framme. Jag hade kastat i bröd i maskinen och skulle ställa bort dem plåt som brödet varit på. Plåten ska ner i en vagn och är rätt tunga. En plåt väger ca 1,5 kilo och 20 plåt blir ca 30 kilo. Plåten brukar bli ojämna så jag måste alltid sortera dem, precis som när man staplar ett gäng pappersark. Bordet jag ska stalpa plåten på är i höfthöjd och vad jag inte tänkt på är att mitt punghår ligger och vilar frisk i mina mjukisbrallor som samtidigt letat sig upp på bordet.

Det är inget jag märkt, inte förrän jag lyfter plåten... Plåten står alltså staplade på bordet, med mitt punghår klämt mellan bordet och plåten. Och eftersom mina muskler inte pallar mer än max 20 kilo i ett och samma lyft så måste jag ta sats för att få upp plåten. När jag tar sats så märker jag hur jag kommer upp ett par centimeter i luften, men punghåret drar ner mig igen. Det gjorde så jävla ont och jag skrek högt.

30 KILO PLÅT PÅ MITT PUNGHÅR!!

Efter en snabbtitt på att allt stod rätt till där nere gick jag ut till kollegorna igen, som frågade vad som hänt. Och fanimej att jag säger till 10 tjejer att jag fastnade med punghåret i plåten, då kommer de undra vad det är för jävla kokosplantage jag har mellan benen. Så jag fick säga att jag fick en stålflis under nageln.

Nu går bollen i alla fall i mål och jag känner mig avsevärt bättre än inatt.

Men den här lilla olyckan fick mig att grunna över två saker:

1. Ska jag raka könet lite oftare än en gång i halvåret? (Det är nämligen då det börjar titta upp över byxkanten)
2. Var är Bengt Magnusson när man behöver honom som mest?

Nu ska jag ner till stan. Haha, stan.

Fridens!