Anteckningar från ett rövhål

Det är skillnad på att gå upp på morgonen och vara den som sover när ens partner kliver upp. När undertecknad vaknar för ytterligare en underbar dag i säljarnas lömska tecken så ser jag till att inte väcka min bättre (...?) hälft.

Eller jag försöker i alla fall. Jag vaknar upp, lägger mitt täcke om Sara så att hon har två täcken. Sovrumsfönstret står öppet under natten och för att hon inte ska förfrysa så får hon dubbla täcken.

Sen går jag in och tar ett tyst, snabbt bad och kanske tar en macka eller två. Sen säger jag hejdå till Sara med en puss, ställer hennes klocka, ger henne ett glas vatten och klär på mig och går.

Frid och fröjd, bara att somna om för henne...

På en av de få lediga dagar jag har numera så vill jag gärna sova. I och med handbollens schemläggning så existerar egentligen inte helg för mig. Och detta var en helg då jag ville sova, utan att vara så där äckligt bakfull som jag var förra helgen. "I felt like shit and I couldn't see straight". (En jävlig rolig lördag, egentligen borde jag skriva om hur fulla alla var och bröllopet vi/jag våldgästade men det finns vissa psykiska spärrar som hindrar mig. T.ex. mitt minne).

Anyway.

Hur tror ni Sara vaknar? Jo, först snoozar hon alarmet 5 gånger. Fast det är tydligen jag som är alarmklocksbefälhavare och jag som stänger av och sätter på alarmet. Sen när hon äntligen går upp så går hon till köket och sätter på kaffe. Och det går inte att göra tyst. Nej nej nej. Det ska smällas och låtas. Tack och lov att jag inte behövde gå upp och ta ner en mugg som stod för högt upp i något skåp.

Sen duschar hon. Det gör hon rätt okej faktiskt, då kan jag somna om. Tills hon kommer upp...

Då jäklar blir det mer drag. Inte sen Dacke-fejden har det varit ett sådant liv. Hon sätter på musik! Högt! Denna morgon var det Elvis "The King" Presley. Det var döm döm döm döm dömdöm (A very old flame) döm döm döm döm dömdöm (came by today) och det var "As the snow flies..." och inte minst var det "We're caught in a trap..."

På repeat.

Om och om igen.

Jag grät. "The king wouldn't fuckin' leave the building"


Nä, ja e int bitter. Hade det inte varit för Sara så hade jag nog sovit bort en sådan underbar dag. Tack och lov, det är ju nästan vår. Trodde det var t-shirt-väder igår men då ska det tydligen komma in en snöstorm. Sjukt. Aja.

Nu fick jag i alla fall ligga och titta på "Grammys top 10 performances" Woho. Celine Dion kom på andra plats när hon sjöng "My Heart Will Go On" trots att hon tränat på en duett med Barbara Streisand. Men Barbara blev sjuk!

Hujeda mig! Vilken tur att Celine är en sådan stark människa att hon klarade av att sjunga sin alldeles egna låt. Helt själv! Duktigt.

Haha fan vad sjukt! Nu kom det en Elvis-låt på datorn. Aaahh det finns ingen gud. Ja, ni religiösa galningar, (är man religiös är man galen) jag stavar gud utan VERSALER. In your face, Idi Amin.

Nu ska jag till McDonalds och tigga till mig en glass.

Sen är det United - ARSEnal.

Fridens!